15 nov. 2013

Mr. Sandman

Red Sandman igår, ett lättare dressyrpass med Gunilla på backen. Och jaa...  I början ville jag bara gråta hah inget gick, han ville inte gå och han såg spöken och han tyckte det var jobbigt osv.

Men sen kompromissade vi lite så han fick gå låg och lång och jag fick göra mina skänkelvikningar. Kändes mycket bättre för då blev han avslappnad, stadig och gjorde det jag bad om.  Gunilla tyckte också det var okej, ja sa det heller ett ridpass där han är avslappnad och låg än ett pass där han stressar, stretar och går bra 3-4 steg sen samma visa igen.

Han är så annorlunda den här prinsen, Jag förstår mig inte på honom. Är det så att han är lat? Är det så att han är rädd? Är det så att han har ont?
Jag vet inte, Men på fredag kommer kiropraktorn (skulle egentligen kommit idag men det blev uppskjutet) Och då hoppas jag vi kan stryka en anledning....


Sen att Gunilla i slutet på passet sa "Sofia, du vet hur jag bruka tjata på dig om att du är för snäll när du rider på andra hästar? Men nu kan jag inte göra det för det funkar ju, det är fascinerande. Du rider han så bra"
När man får höra såna ord, så åååh jag vill bara slänga mig om halsen på henne, låtsas att jag och Sand kommer bli bäst och rida OS att vi kommer rida galopp ombyten i varje steg, göra vackra piaffer, typ nä men mitt självförtroende åker upp i skyarna iallafall .

Nu måste jag sova,
Godnatt!

1 kommentar:

  1. Hejsan Sofia! Jag kan svara på dina funderingar om Sandman eftersom det var jag som kämpade med att rida in den lilla busen på Flyinge ;) Jag googlade hans namn idag för skojs skull och hittade till din blogg, och ja, han är en mycket speciell häst! Jag hade Sandmans uppfödare Karin Engström som lärare när jag gick hippologen på Flyinge, eftersom jag hade mest unghästvana fick jag ta mig an att rida in Sandman. I början kunde man inte ens binda fast honom i boxen, han var rädd för allt! Han hade även lite sadeltvång men det värsta var nog att han tyckte allting var läskigt. När alla andra hade kommit upp på sina unghästar och ridit dem i flera veckor hängde jag fortfarande på Sandman och försökte få honom att slappna av, inte det lättaste. Så fort han kände att man rörde sig däruppe fick han panik och drog iväg. En dag tröttnade jag helt enkelt och kastade mig upp och höll i. Det gick lite fort i början men sen accepterade han mig. Men det var absolut tabu att hamna snett i sadeln, hosta eller göra för stora tygeltag (om han såg handen för långt ut fick han panik). Jag visade honom på 3-års test och vi kämpade till oss ett diplom! (Väldigt spännande att rida där kan jag säga...) Sen när jag skulle upp till Strömsholm för att fortsätta min utbildning fick Sandman följa med. Så jag tog hand om och red Sandman den första tiden i hans liv. Karin som ändå är känd unghästutbildare trodde inte ens att vi skulle komma upp på honom :) Så jag vill bara att du ska veta att han alltid har varit väldigt speciell, han har förmodligen inte ont någonstans utan är bara rädd och osäker, tålamod och mjuk ridning är det enda som krävs.
    Lycka till med honom, han är en fantastisk häst när man väl har fått hans förtroende! /Erica (lundqvist.erica@gmail.com om du vill fråga ngt)

    SvaraRadera

Hej, vad kul att du kommenterar, länka gärna din blogg/instagram/weheartit/tumblr så går jag in och kikar, och kanske lämnar en kommentar själv.
kram ♥