Red Sandman igår, ett lättare dressyrpass med Gunilla på backen. Och jaa... I början ville jag bara gråta hah inget gick, han ville inte gå och han såg spöken och han tyckte det var jobbigt osv.
Men sen kompromissade vi lite så han fick gå låg och lång och jag fick göra mina skänkelvikningar. Kändes mycket bättre för då blev han avslappnad, stadig och gjorde det jag bad om. Gunilla tyckte också det var okej, ja sa det heller ett ridpass där han är avslappnad och låg än ett pass där han stressar, stretar och går bra 3-4 steg sen samma visa igen.
Han är så annorlunda den här prinsen, Jag förstår mig inte på honom. Är det så att han är lat? Är det så att han är rädd? Är det så att han har ont?
Jag vet inte, Men på fredag kommer kiropraktorn (skulle egentligen kommit idag men det blev uppskjutet) Och då hoppas jag vi kan stryka en anledning....
Sen att Gunilla i slutet på passet sa "Sofia, du vet hur jag bruka tjata på dig om att du är för snäll när du rider på andra hästar? Men nu kan jag inte göra det för det funkar ju, det är fascinerande. Du rider han så bra"
När man får höra såna ord, så åååh jag vill bara slänga mig om halsen på henne, låtsas att jag och Sand kommer bli bäst och rida OS att vi kommer rida galopp ombyten i varje steg, göra vackra piaffer, typ nä men mitt självförtroende åker upp i skyarna iallafall .
Nu måste jag sova,
Godnatt!